Publicerad 2025-02-21
3 min LÄSNING
I slutet av 2024 genomfördes en myndighetsgemensam kontrollinsats riktad mot nagelvårdsbranschen i Sverige. Kontroller utfördes i samtliga län och omfattade totalt 80 arbetsplatser. Resultaten var kanske inte chockerande - hälften av de kontrollerade salongerna visade sig bryta mot lagen, med misstankar om människohandel, brott mot utlänningslagen och penningtvätt.
Läs hela pressmeddelandet på Arbetsmiljöverkets hemsida.
Vi tar Arbetsmiljöverkets definition (Arbeidstilsynet har en liknande definition). Arbetslivskriminalitet innebär att företag eller organisationer medvetet bryter mot lagar och regler i arbetslivet. Det kan vara att de bryter mot regler om arbetsmiljö, tar del av bidrag som de inte har rätt till, inte betalar skatter och avgifter, eller låter människor arbeta som inte har arbetstillstånd i Sverige. Arbetslivskriminaliteten leder bland annat till att människor utnyttjas, att företag inte kan konkurrera på lika villkor, och att skattepengar går till företag som inte har rätt till dem.
Företagen försöker alltså att maximera sin ekonomiska vinst på bekostnad av arbetstagarnas rättigheter och samhällets skatteintäkter. Tänk svart arbetskraft, osäkra anställningar och falska identitetshandlingar. När företag inte kan konkurrera på lika villkor skapar arbetskriminalitet en osund konkurrens och bidrar till att seriösa företag trängs ut från marknaden.
De utsatta arbetarna lever ofta under slavliknande förhållanden, med långa arbetsdagar, dålig arbetsmiljö och en ständig rädsla för att tala ut. Enligt myndigheterna är det inte ovanligt att de fått sina pass beslagtagna och saknar grundläggande rättigheter. Hot om repressalier gör det svårt att bryta sig loss från exploateringen.
Det kan vara svårt att föreställa sig att människohandel, människoexploatering och arbetslivskriminalitet sker så öppet i våra städer. Men om du tänker efter - har du inte gått förbi en butik eller salong där priserna verkar för bra för att vara “vita”? Jag tror att vi ofta ser tecken på exploatering men väljer att förtränga det.
Arbetslivskriminalitet är ett växande problem i både Sverige och Norge. Enligt en rapport från Norsk tverretatlig analyse- og etterretningssenter (NTAES) är utnyttjandet av utländska arbetstagare och skatteflykt två av de vanligaste formerna av arbetslivskriminalitet i 2019. Företag som bryter mot lagar kring löner, skatter och arbetsmiljö skapar inte bara en osund konkurrenssituation utan låser också människor i utsatthet.
Enligt Aftonbladet kräver fackförbundet Handels skärpta lagar. Handels anser att razziorna bör vara en väckarklocka för politiker och att det är oacceptabelt att sådana arbetsförhållanden får fortgå på svensk arbetsmarknad. De föreslår att anställningserbjudanden, som används för att bevilja arbetstillstånd, ska omvandlas till juridiskt bindande anställningsavtal. Dessutom uppmanar Handels branschens arbetsgivare att organisera sig för att motverka osund konkurrens och skydda de företag som faktiskt följer lagar och regler.
Vi har ett ansvar som konsumenter. Jag förstår lockelsen – varför betala 500-600 kr när du kan få samma tjänst för 250 kr? Men det är viktigt att vi som konsumenter inser att vårt val påverkar hela systemet. Oavsett om det gäller skönhetsvård, städning eller hantverkstjänster har vi en skyldighet att inte bidra till arbetslivskriminalitet. Arbetsmiljöverket har branschspecifika tips på sin hemsida som kan hjälpa dig ta reda på om verksamheten är laglig och seriös.
I Norge nämns skönhetsbranschen knappt, och nagelsalonger nämns inte alls, i relevanta rapporter som “nasjonal risikovurdering” eller “trusselvurdering”. Inga större nyhetsartiklar har heller belyst problematiken. Men med tanke på att hälften av de kontrollerade salongerna i Sverige visade sig bryta mot lagen så borde detta vara en varningssignal även för Norge. Hur länge kan vi ignorera en bransch där arbetslivskriminalitet och penningtvätt kan frodas?
Finansinstitutioner kan ha en avgörande roll i att stoppa penningtvätt och ekonomisk brottslighet. Några frågor finansaktörer borde ställa sig:
Banker och kreditinstitut har en skyldighet att övervaka sina kunder och rapportera misstänkt aktivitet. De kan analysera transaktionsmönster och identifiera varningstecken som stora kontantinsättningar, låg deklarerad lön i förhållande till företagets omsättning eller plötsliga ändringar i affärsmodellen.
Efter myndigheternas razzia borde alla finansinstitutioner nog genomföra en riskbaserad genomgång av sin kundbas.